Aorta Dissektion 2011

---

Strax efter sin 47:e födelsedag började Per Adolfsson att må riktigt dåligt. Han sökte läkarhjälp flera gånger utan att någon förstod vad som var fel. En vecka senare låg han p
å thoraxoperation på Sahlgrenska, med vidöppen bröstkorg.

 

Per Adolfsson är en som en katt med nio liv. Det menar hans syster Ingrid Mattsson, som tillsammans med övriga familjen, stått vid hans sida sedan Per akut opererades för sju månader sedan. Det är också hos Ingrid och hennes familj, strax utanför Ucklum, som Per bott med jämna intervaller när han kommit ned från Borlänge för att jobba i familjens företag. För innan han drabbades av bråck på kroppspulsådern i bröstkorgen körde han taxi.
– Ja han är helt klart som en katt med nio liv. Tidigare har han ju också drabbats av hjärtproblem, konstaterar hon där vi tre sitter och fikar i hennes kök.
Det unika med Per Adolfsson är inte bara att han överlevt en operation på kroppspulsådern. Han har överlevt två. Och det är mot alla odds. Tillståndet som Per drabbats av heter aortadissektion och dödligheten är mycket hög.
Det hela började egentligen för ett år sedan. Per som då vägde 124 kilo, bestämde sig för att genomgå en magsäcksoperation. Det beslutet skulle bli livsavgörande för honom.
– Min sambo Ann lagar god mat och jag var alltid först på faten och tog om, inte bara en gång, utan både två och tre. Mina matvanor ledde fram till att jag blev så stor, så jag mig bestämde för att göra en förändring och det ångrar jag inte i dag. Jag hann gå ned 30 kilo innan jag tvingades opereras. Läkarna säger att jag inte hade överlevt annars.
Han är medtagen och inte riktigt sig själv sedan operationerna. Hans vänner känner Per som en framåt person, men som lugnat ned sig en smula. Han undviker helst större evenemang, de tillhör just nu dåtid.
– Per är en sådan person som när han gör något han gillar, så lägger han sin hela energi på det. Jag tror att när man råkar ut för en sådan här sak så skapar det nog en viss ödmjukhet. Han har säkert har någon vid sin sida som gillar honom, för chanserna att överleva är ju inte så stora, säger Stenungsundsbon Åke Andreasson som känt Per sedan skolåldern.
En månad efter operationen började han må dåligt igen. Såret på pulsåder hade börjat läcka vilket krävde en ny operation. Eftersom han tagit sig hem till Borlänge sökte han upp Faluns lasarett. I ilfart kördes han sen vidare med ambulans till Uppsala sjukhus. Den resan beskriver han som det jobbigaste.
– När jag opererades första gången fattade jag ju inte riktigt vad det handlade om och hur stor risken var för att man skulle dö. Nu fick jag sådan ångest under resan. Jag sövdes under dödsångest och det var riktigt jobbigt.
– Det var därför de var tvungna att hålla dig nedsövd i sex dagar efteråt, säger Ingrid.
Operation nummer två gick inte helt enligt planen. Per drabbades av syrebrist under 15 minuter. Effekterna av det sitter kvar, bland annat har han inte samma funktion i händerna och han drabbas av yrsel. Ännu vet ingen hur pass återställd han kommer att bli.
– Det är mest det här med händerna som är jobbigast. Nu ska de undersöka vilken grad av invaliditet som jag har, men det har blivit bättre. Från början kunde jag inte röra på vänsterarmen.
Han är tacksam för att han fått både en andra och tredje chans att fortsätta sitt liv och vill på inget sätt ge en negativ bild av sina upplevelser.
– Jag vill dela med mig av glädjen till livet därför berättar jag om det här. Jag är verkligen inte den som gräver ned mig. Nu är det bara en fråga om vad jag ska göra i framtiden, men det visar sig tids nog. Kanske blir det bättre med händerna och yrseln. Just nu är jag bara så glad över att jag överlevde.