Narkolepsi är en neurologisk sjukdom som kännetecknas av plötsliga och ofrivilliga sömnattacker. Historiskt sett har narkolepsi varit en relativt okänd sjukdom, och det var först på 1800-talet som den började uppmärksammas. Den första beskrivningen av narkolepsi gjordes av den franske läkaren Jean-Baptiste-Édouard Gélineau år 1880. Han använde termen "narcolepsie" för att beskriva tillståndet där patienter drabbades av plötsliga sömnattacker.
Under åren har forskningen om narkolepsi fortsatt och man har upptäckt att sjukdomen beror på en brist på ett specifikt signalsubstans i hjärnan, nämligen hypocretin. Detta har lett till en bättre förståelse för sjukdomens mekanismer och utvecklingen av behandlingar.
Narkolepsi har en intressant historia som sträcker sig över flera århundraden. Det har varit en utmaning att diagnostisera och behandla sjukdomen, men forskningen har gjort betydande framsteg för att hjälpa de som lider av narkolepsi.