Von Willebrands sjukdom är en ärftlig blödarsjukdom som påverkar blodets förmåga att koagulera. Sjukdomen är uppkallad efter den finska läkaren Erik von Willebrand, som först beskrev den.
Personer med von Willebrands sjukdom har en brist eller defekt i von Willebrand-faktorn, ett protein som är viktigt för att blodplättarna ska kunna klumpa ihop sig och bilda en propp vid blödning. Detta kan leda till ökad blödningsbenägenhet och svårigheter att stoppa blödningar.
Symtomen varierar beroende på svårighetsgraden av sjukdomen, men kan inkludera näsblod, blåmärken, långvariga eller svåra menstruationsblödningar, samt ökad blödning vid tandutdragning eller kirurgiska ingrepp.
Diagnosen ställs genom blodprov som mäter von Willebrand-faktorn och andra koagulationsfaktorer. Behandlingen kan innefatta att öka von Willebrand-faktornivåerna med mediciner, användning av blodprodukter vid behov och förebyggande åtgärder vid kirurgi eller tandvård.
Det är viktigt att personer med von Willebrands sjukdom får rätt vård och behandling för att minimera risken för komplikationer vid blödningar.