Keratokonus är en ögonsjukdom som påverkar hornhinnan, den genomskinliga främre delen av ögat. Sjukdomen kännetecknas av att hornhinnan successivt tunnas ut och får en konformad form istället för sin normala rundade form. Detta leder till synproblem som suddighet, astigmatism och ljuskänslighet.
Historiskt sett har keratokonus varit en gåta för forskare och läkare. Det var först på 1800-talet som sjukdomen fick sitt namn och började studeras mer ingående. Sedan dess har forskningen kring keratokonus fortsatt och man har upptäckt flera faktorer som kan påverka sjukdomens utveckling, såsom genetiska faktorer och miljöpåverkan.
Behandlingen av keratokonus har också utvecklats över tid. Idag finns det flera alternativ för att korrigera synen hos personer med keratokonus, inklusive kontaktlinser och kirurgiska ingrepp som hornhinnetransplantation.
Sammanfattningsvis kan man säga att historien om keratokonus visar på betydelsen av forskning och utveckling inom medicin för att förstå och behandla sjukdomar som påverkar människors syn.