Lambert-Eaton myastent syndrom (LEMS) är en sällsynt autoimmun sjukdom som påverkar neuromuskulär överföring. Sjukdomen upptäcktes först 1956 av Dr. Edward Lambert och Dr. Lee Eaton. LEMS kännetecknas av muskelsvaghet och trötthet, vilket kan påverka patientens förmåga att röra sig och utföra vardagliga aktiviteter.
Historiskt sett har LEMS varit förknippat med småcellig lungcancer (SCLC), då majoriteten av patienterna med LEMS också har SCLC. Detta ledde till att LEMS betraktades som en paraneoplastisk sjukdom. Senare forskning har dock visat att LEMS även kan förekomma utan koppling till cancer.
Behandlingen av LEMS har utvecklats över tid. Initialt användes symptomatisk behandling med acetylkolinesterashämmare för att förbättra muskelstyrkan. Senare har immunmodulerande terapier, såsom intravenös immunglobulin (IVIG) och plasmabferes, visat sig vara effektiva för att minska autoimmun respons och förbättra muskelfunktionen hos patienter med LEMS.