Myoklon astatisk epilepsi, även känt som Doose syndrom, är en sällsynt form av epilepsi som främst drabbar barn i åldern 1 till 5 år. Syndromet kännetecknas av snabba muskelryckningar (myoklonier) och anfall där barnet plötsligt tappar muskeltonus och faller (astatiska anfall).
Historiskt sett har Doose syndrom varit en utmaning att diagnostisera och behandla på grund av dess ovanliga natur. Det var först på 1970-talet som syndromet identifierades och fick sitt namn efter den tyska barnneurologen Hermann Doose.
Det finns ingen känd orsak till Doose syndrom, men det antas vara en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Behandlingen fokuserar på att kontrollera anfallen med hjälp av antiepileptiska läkemedel och i vissa fall kostförändringar, såsom ketogen diet.
Trots att Doose syndrom är en utmanande sjukdom, har forskning och medicinska framsteg gjort det möjligt att förbättra diagnosmetoder och behandlingsalternativ för att ge bättre livskvalitet för de drabbade barnen.