Glanzmanns trombasteni är en sällsynt ärftlig blödarsjukdom som påverkar blodets förmåga att koagulera. Sjukdomen upptäcktes först av den schweiziska läkaren Eduard Glanzmann på 1910-talet. Den orsakas av en brist på eller en defekt i blodplättarnas ytreceptorer, vilket leder till svårigheter att bilda blodproppar och stoppa blödningar.
Historiskt sett har Glanzmanns trombasteni varit en utmaning att diagnostisera och behandla. Det var först på 1980-talet som man upptäckte den genetiska orsaken till sjukdomen. Sedan dess har forskningen gjort framsteg inom området och nya behandlingsmetoder har utvecklats.
Trots att Glanzmanns trombasteni är en ovanlig sjukdom har historien om den bidragit till ökad kunskap om blodets koagulationsprocess och betydelsen av blodplättarnas funktion. Det har också betonat vikten av genetisk forskning för att förstå och behandla ärftliga sjukdomar.