Von Willebrands sjukdom är en ärftlig blödarsjukdom som påverkar blodets koagulationsförmåga. Sjukdomen är uppkallad efter den finska läkaren Erik von Willebrand, som först beskrev den 1926. Von Willebrands sjukdom orsakas av en brist eller defekt i von Willebrand-faktorn, ett protein som är viktigt för att blodet ska kunna koagulera.
Historiskt sett har von Willebrands sjukdom varit svår att diagnostisera och förstå. Det var först på 1950-talet som man upptäckte att sjukdomen inte bara drabbar män utan även kvinnor. Sedan dess har forskningen och kunskapen om sjukdomen ökat, vilket har lett till förbättrade diagnostiska metoder och behandlingsalternativ.
Idag är von Willebrands sjukdom den vanligaste ärftliga blödarsjukdomen och drabbar både män och kvinnor i olika åldrar. Symptomen kan variera från milda till svåra och inkluderar ökad blödningstendens, blåmärken, näsblod och tungblödningar. Genom tidens gång har forskningen och medicinska framsteg spelat en viktig roll i att förbättra livskvaliteten för personer med von Willebrands sjukdom.