Wiskott-Aldrichs syndrom är en sällsynt ärftlig sjukdom som främst drabbar pojkar. Syndromet upptäcktes för första gången av Alfred Wiskott och Robert Aldrich på 1930-talet. Det kännetecknas av en triad av symtom: eksem, lågt antal blodplättar och immunbrist.
Historien om Wiskott-Aldrichs syndrom berättar om de utmaningar som drabbade individer och deras familjer möter. Sjukdomen kan leda till allvarliga komplikationer som blödningar, infektioner och autoimmuna sjukdomar. Många patienter behöver tidig diagnos och behandling, inklusive stamcellstransplantation, för att förbättra sin livskvalitet och överlevnad.
Trots att det inte finns något botemedel för Wiskott-Aldrichs syndrom har medicinska framsteg gjorts för att hantera symtomen och förbättra prognosen för drabbade individer. Forskning och medvetenhet om sjukdomen fortsätter att växa, vilket ger hopp om framtida terapier och behandlingar.